Relationer...

ja de är inte lätt de här med Relationer. Nu menar jag inte att jag har några större problem just nu, men rent allmänt är de knepigt. Och då menar jag inte bara kärleksrelationer, utan alla relationer.
Men mest förstås kärleksrelationer.. vissa saker jag funderat på sista tiden.

1. Hur kommer de sig att vissa lever i relationer där dom verkligen inte verkar va lyckliga, och inte heller verkar göra nånting åt de. De finns så mycket man kan göra för att få en relation att växa och få en nystart...men man kan faktiskt växa ifrån varandra och varför då envisas med att hålla ihop? När man kan bli så mycket lyckligare?
Nu förstår jag också att de inte är ett lätt beslut att ta till exempel om man har hus och barn osv.. tro mig jag vet att de inte är lätt.
Just själv tagit mig ur ett förhållande som verkligen inte var sunt för någon av oss.. och då varken bodde vi ihop eller har barn ihop men ändå tog de nästintill flera år innan vi insåg att de var helt fel.

2. Det här med hur ett förhållande ska va.. tänk vad olika man kan va när de gäller förhållanden. Jag är verkligen den som älskar att kramas och vill ha mycket närhet. Jag vill att man ska göra saker tillsammans, fira högtider tillsammans och dela i princip allt. Sen är jag också en sån som behöver egen tid ibland, jag tycker de är skönt att va själv och behöver de ibland. Och man måste få ha sina egna intressen och ha en egen fritid, man behöver verkligen inte va med varandra 24h i dygnet men man ska ändå alltid veta att den andra personen finns där när man behöver honom. Och man ska kunna prata om allt och ha samma mål i livet. Ja jag vet att man inte kan få allt i ett förhållande men efter mitt senaste förhållande och ju äldre man blir så blir man lite kräsen. Och jag har också insett att alla inte strävar efter samma sak...

3. Det här med att träffa någon ny ser jag på med hatkärlek... jag älskar verkligen känslan av att veta att de kanske kan bli nånting och den förväntan och myskänsla man har när man just träffat någon, men samtidigt blir jag vettskrämd av att veta att man ska lära känna en ny människa igen riktigt på riktigt. Och att försöka va sig själv under den allra första tiden man träffas tycker jag är nästintill hopplöst.. fast jag antar att de är lika för båda parter. Och just när man befinner sig just i de stadiet i ett förhållande tror jag absolut att man analyserar allt alldeles för mycket, och jag är verkligen en sån som analyserar allt, avundas som som bara kan leva i nuet och inte tänker för mycket. Tror de är nått jag också ska börja med... fast de är nog lättare sagt än gjort!

I vilket fall som helst, fan vad det är fint med kärlek trots allt jobbigt som det ibland innebär!